Nicole
Hej Allihopa.
Nu är det söndag och dagen efter Marys första comunion. Så nu får Mary ta nattvard i katolska kyrkan. Stort firande för den händelsen - men det var trevligt. Hängde med ett underbart gäng av vänner - Nicole, Pat, Chris, Ronnie och Eric - underbart gäng som jag kommer att sakna när jag åker hem.
Denna veckans inlägg skulle jag vilja tillägna till Nicole som var med om en stor bilolycka i februari.
Här kommer historien om det för er som inte har hört den tidigare.
I februari var Nicole med i en stor bilolycka tillsammans med sin bror som körde bilen. Det var bara de 2 i bilen och de var påväg hem. Plötsligt kör de på blank is och snurrar med bilen rakt in i ett träd i vägkanten. Trädet slog till sidan där Nicole satt. Steven klarade sig utan fysiska skador, men Nicole fick fler och större fysiska skador. Bilen som åkte bakom dem ringde efter ambulans och Steven ringde efter sina föräldrar som kom till platsen strax efter ambulansen, de fick till och med väja för den så att ambulansen skulle komma till platsen där bilen fanns. När föräldrarna kom dit såg de bilen och att Steven var helt okey utanför bilen, men Nicole satt fast inne i bilen och var rejält mörbultad, men vid helt vaket tillstånd och pratade med sina föräldrar och Steven när ambulans personalen öppnade bilen med bultsax för att de kunde inte få ut henne på ett säkert sätt. Efter det åkte dem direkt till intensiv avdelningen på sjukhuset. Skadorna som Nicole hade nu var punkerat lunga och lever, brutna revben och brutna delar av rygg, rumpa, höft, knä, samt nerver och muskler som blev skadade. Så det var mycket skador som hände på ett snabbt ögonblick på en isfläck. Detta hände då den 12 februari.
Hon stannade på i sjukhuset en tid, första tiden med massa mediciner som gjorde att hon inte var vaken eftersom det gjorde så ont - under den tiden hade hon även respirator och kateter. Sen klarade hon av att vara vaken mer och mer, men respiratorn fick sitta kvar tills lungkapaciteten förbättrades steg för steg.
Många bönekedjor skickades ut både här i USA och hemma i Sverige från den stunden jag fick reda på olyckan och jag tror att det var det som gjorde att hon klarar sig så bra som hon ändå gör. Hon är ett enda stort mirakel.
I början trodde de att hon skulle vara kvar på sjukhuset i flera, flera månader, men i slutet av februari - början av mars så flyttade hon ifrån sjukhuset till ett behandlingshem och i mitten av mars så kom hon hem och kunde vara hemma och leva sitt liv det bästa hon kan. Idag (slutet av mars) så går hon på kryckor, har hjälp av rullstol, får medicin dagligen och har en hes röst (pga hur respiratorn skadade stämbanden) men hon lever ändå livet väldigt bra och bortsett från kryckorna och hennes hesa röst så kan man knappt se på henne att hon har varit med om en så pass stor händelse. Hon är ett sant mirakel och värd att tacka Gud för. Ett mirakel där olyckan hände på ett få sekunder och som på 2 månader har nästan återställt kroppen helt och hållet och klarat sig igenom hemskheterna som skulle ha tagit flera månader att läka för en "vanlig" människa. Från att vara en porslinsdocka har hon blivit mer och mer en "vanlig", tålig människa som kan klara av mer med sin kropp (även om vissa moment hon inte kommer att kunna göra över huvud taget pga sina skador i skelett, muskler och nerver).
Är inte detta något att tacka Gud för? Är inte detta ett bevis på att Gud finns och att han verkar än idag?
Gud ville att detta skulle ske denna underbara, glada, vackra Nicole som var en av mina "bästa" vänner när jag kom hit skulle inte lämna jorden tidigare än väntat - hennes underbara glädje och vänskap har heller inte försvunnit. Hon är densamma igår som idag - även om igår kunde lika gärna ha varit dagen innan olyckan och idag är dagen efter olyckan.
Jag älskar henne högt och hon är en av de underbara mirakel som jag har upplevt här i USA som har gjort att min tro och tillit till Gud inte har veknat. Den har snarare blivit motsatsen - den har blivit bara starkare och tillsammans med vänner och familjer så kan vi tillsammans fira Hans namn och tänka på allt det underbara som han ändå har gjort. Våran skapares verk är dagens verklighet och allt som händer har en mening och ett budskap som ska förändra våran vardag till det bättre tills dagen vi hamnar i hans rike. Även om det finns jobbiga dagar så har även dem en mening och en verklighet, livet är inte alltid lätt, men det är svårigheterna som får oss att växa från trygghetens grodd. Svårigheter och tråkigheter som t.ex. dagen vid Nicoles olycka kan kännas jätte bamse svåra och man vill bara att stunden innan ska hålla lite längre till, men som det bara är att lägga i Guds händer och försöka klara sig igenom även om det inte är det lättaste.
Vad mer kan jag säga i denna stund än - lita på Gud och du får tillbaka så mycket mer :)
Vem vet - kanske genom min tro på att Gud skulle klara av detta gjorde att Nicole klarade sig så pass bra ändå.
Det är min väg som jag följer igår, idag och imorrn och varje dag framöver, vilken är din väg?
Nicole ♥
you are a friend who has made my stay here so much more that just
to be an au pair :) you have helped me stay close to God and helped
me make new friendships here that I will not let go off for a long time.
Thank you!
Nu är det söndag och dagen efter Marys första comunion. Så nu får Mary ta nattvard i katolska kyrkan. Stort firande för den händelsen - men det var trevligt. Hängde med ett underbart gäng av vänner - Nicole, Pat, Chris, Ronnie och Eric - underbart gäng som jag kommer att sakna när jag åker hem.
Denna veckans inlägg skulle jag vilja tillägna till Nicole som var med om en stor bilolycka i februari.
Här kommer historien om det för er som inte har hört den tidigare.
I februari var Nicole med i en stor bilolycka tillsammans med sin bror som körde bilen. Det var bara de 2 i bilen och de var påväg hem. Plötsligt kör de på blank is och snurrar med bilen rakt in i ett träd i vägkanten. Trädet slog till sidan där Nicole satt. Steven klarade sig utan fysiska skador, men Nicole fick fler och större fysiska skador. Bilen som åkte bakom dem ringde efter ambulans och Steven ringde efter sina föräldrar som kom till platsen strax efter ambulansen, de fick till och med väja för den så att ambulansen skulle komma till platsen där bilen fanns. När föräldrarna kom dit såg de bilen och att Steven var helt okey utanför bilen, men Nicole satt fast inne i bilen och var rejält mörbultad, men vid helt vaket tillstånd och pratade med sina föräldrar och Steven när ambulans personalen öppnade bilen med bultsax för att de kunde inte få ut henne på ett säkert sätt. Efter det åkte dem direkt till intensiv avdelningen på sjukhuset. Skadorna som Nicole hade nu var punkerat lunga och lever, brutna revben och brutna delar av rygg, rumpa, höft, knä, samt nerver och muskler som blev skadade. Så det var mycket skador som hände på ett snabbt ögonblick på en isfläck. Detta hände då den 12 februari.
Hon stannade på i sjukhuset en tid, första tiden med massa mediciner som gjorde att hon inte var vaken eftersom det gjorde så ont - under den tiden hade hon även respirator och kateter. Sen klarade hon av att vara vaken mer och mer, men respiratorn fick sitta kvar tills lungkapaciteten förbättrades steg för steg.
Många bönekedjor skickades ut både här i USA och hemma i Sverige från den stunden jag fick reda på olyckan och jag tror att det var det som gjorde att hon klarar sig så bra som hon ändå gör. Hon är ett enda stort mirakel.
I början trodde de att hon skulle vara kvar på sjukhuset i flera, flera månader, men i slutet av februari - början av mars så flyttade hon ifrån sjukhuset till ett behandlingshem och i mitten av mars så kom hon hem och kunde vara hemma och leva sitt liv det bästa hon kan. Idag (slutet av mars) så går hon på kryckor, har hjälp av rullstol, får medicin dagligen och har en hes röst (pga hur respiratorn skadade stämbanden) men hon lever ändå livet väldigt bra och bortsett från kryckorna och hennes hesa röst så kan man knappt se på henne att hon har varit med om en så pass stor händelse. Hon är ett sant mirakel och värd att tacka Gud för. Ett mirakel där olyckan hände på ett få sekunder och som på 2 månader har nästan återställt kroppen helt och hållet och klarat sig igenom hemskheterna som skulle ha tagit flera månader att läka för en "vanlig" människa. Från att vara en porslinsdocka har hon blivit mer och mer en "vanlig", tålig människa som kan klara av mer med sin kropp (även om vissa moment hon inte kommer att kunna göra över huvud taget pga sina skador i skelett, muskler och nerver).
Är inte detta något att tacka Gud för? Är inte detta ett bevis på att Gud finns och att han verkar än idag?
Gud ville att detta skulle ske denna underbara, glada, vackra Nicole som var en av mina "bästa" vänner när jag kom hit skulle inte lämna jorden tidigare än väntat - hennes underbara glädje och vänskap har heller inte försvunnit. Hon är densamma igår som idag - även om igår kunde lika gärna ha varit dagen innan olyckan och idag är dagen efter olyckan.
Jag älskar henne högt och hon är en av de underbara mirakel som jag har upplevt här i USA som har gjort att min tro och tillit till Gud inte har veknat. Den har snarare blivit motsatsen - den har blivit bara starkare och tillsammans med vänner och familjer så kan vi tillsammans fira Hans namn och tänka på allt det underbara som han ändå har gjort. Våran skapares verk är dagens verklighet och allt som händer har en mening och ett budskap som ska förändra våran vardag till det bättre tills dagen vi hamnar i hans rike. Även om det finns jobbiga dagar så har även dem en mening och en verklighet, livet är inte alltid lätt, men det är svårigheterna som får oss att växa från trygghetens grodd. Svårigheter och tråkigheter som t.ex. dagen vid Nicoles olycka kan kännas jätte bamse svåra och man vill bara att stunden innan ska hålla lite längre till, men som det bara är att lägga i Guds händer och försöka klara sig igenom även om det inte är det lättaste.
Vad mer kan jag säga i denna stund än - lita på Gud och du får tillbaka så mycket mer :)
Vem vet - kanske genom min tro på att Gud skulle klara av detta gjorde att Nicole klarade sig så pass bra ändå.
Det är min väg som jag följer igår, idag och imorrn och varje dag framöver, vilken är din väg?
Nicole ♥
you are a friend who has made my stay here so much more that just
to be an au pair :) you have helped me stay close to God and helped
me make new friendships here that I will not let go off for a long time.
Thank you!
2a veckan i april
1 vecka sen mina föräldrar och min bror åkte tillbaka till Sverige. måste säga att det är lite tomt och ensamt och tråkigt här just nu, för när de var här så gjorde jag saker hela tiden och var på g, men nu är det mer vila som gäller. fast på sätt och vis är jag glad oxå att de åkte hem för... i torsdags började jag få ont i halsen och det onda blev bara mer och mer och till slut var det jobbigt att svälja, samt under kvällen kom feber och svettningar natten igenom. så på fredag morgon gick jag ner till min värdmamma och bad att få vara ledig och i gengäld så bad hon mig att åka till doktorn för att ta reda på vad min otroligt roliga kropp ville säga till mig denna gång. mer vila kanske? så kl 1.45pm fick jag en doktors tid på fredagen. 1.15pm satte jag mig i bilen och åkte mot vårdcentralen i Wenonah. den vårdcentralen var den sötaste jag någonsin har sett. inte bara ett en-vånings-låd-byggnad utan detta var mer ett sött litet dockhus med mottagning. så jag fick skriva in mig, sätta mig i väntrummet, bli framkallad till disken, fylla i en masssssa papper, lämna in papper, gå upp i ett annat väntrum och vänta på dr Luma som skulle bli min doktor för dagen. så kl 2-2.15pm kom jag in till doktorn. gick igenom alla mina symptom som jag hade under de senaste dagarna. hosta, halsont, snuva, feber, ont i kroppen samt slöhet. sen blev det längd och viktkontroll på samma plattform (som såg verkligen antik ut), sen kolla lungor och blodtryck och hals (som tur var inget halsprov). ska tilläggas att när jag väntade i väntrum 2 så kändes det som om jag höll på att svimma. så seg och trött var jag. men som tur var så svimmade jag inte inne hos doktorn. hade varit lite pinsamt, men även en typisk emma-grej (som har hänt tidigare, men är en annan historia). sen så skrev han ut Antibiotika till mig. så jag tackade och gick ut och behövde inte betala någonting. efter det åkte jag till Apoteket som här heter "Pharmacy". där fick jag dock vänta 1 timme på att få min medicin. seeeegt.
så kl 3-3.30pm var jag hemma igen och kunde meddela mamma att jag var hemma och vad min diagnos var och sen kunde jag vila resten av dagen.
så ni kan ju gissa vad resten av min helg har sett ut som.... hmm... mest vila måste jag säga....
men jag åkte även till Wildwood med min värdfamilj i lördags och sovöver och det orkade jag faktiskt med så det var skönt. skittrött och seg i bilen och ville bara ligga ner och inte sitta upp. men det var bara att hålla ut. när vi väl kom dit så blev det 4 timmar bäddliggande medan BA och barnen gick till Boardwalk och hittade på en massa kul. så tråkigt att jag inte kunde komma men jag var ju sjuk. sen kl 5 så gick BA ut med några vänner och jag och barnen kollade på 1 film och 3 olika 20 minuters shower, sen blev det sängdags.
och nu säger kroppen godnatt.... dags att lyda för det är dags för en ny jobbarvecka. med en comunion kommande på lördag.
godnatt!
så kl 3-3.30pm var jag hemma igen och kunde meddela mamma att jag var hemma och vad min diagnos var och sen kunde jag vila resten av dagen.
så ni kan ju gissa vad resten av min helg har sett ut som.... hmm... mest vila måste jag säga....
men jag åkte även till Wildwood med min värdfamilj i lördags och sovöver och det orkade jag faktiskt med så det var skönt. skittrött och seg i bilen och ville bara ligga ner och inte sitta upp. men det var bara att hålla ut. när vi väl kom dit så blev det 4 timmar bäddliggande medan BA och barnen gick till Boardwalk och hittade på en massa kul. så tråkigt att jag inte kunde komma men jag var ju sjuk. sen kl 5 så gick BA ut med några vänner och jag och barnen kollade på 1 film och 3 olika 20 minuters shower, sen blev det sängdags.
och nu säger kroppen godnatt.... dags att lyda för det är dags för en ny jobbarvecka. med en comunion kommande på lördag.
godnatt!
2 veckor senare
Nu har jag haft 2 underbara toppenveckor med mamma, pappa och bror här i usa med mig. gissa om jag var lycklig under hela tiden.
Fredagen den 26 mars kom de. Fran körde mig till New Ark airport för att hämta upp mor, far och bror. gissa om jag var överlycklig. kunde inte sluta prata och jag var som ett litet barn på julafton. kunde inte sitta still eller sluta prata. men till slut kom de och jag blev sååååååååååå glad att se dem igen (även om min bror har vuxit om mig rejält, älskar honom ändå)
sen åkte vi hem till oss och fick fisk och räkor hos Beth Ann där alla andra var oxå. Joanne med familj och Beth Ann med familj. så det var många att träffa första kvällen. precis som det var för mig första dagen. men de tyckte det var trevligt och de hade inte sån hemskt jet-lag som jag trodde vilket gjorde mig ännu gladare :)
lördagen (27 mars) så tog vi det lugnt, åkte till en bibelaffär i Mullica Hill och sen åkte vi till Amish market som fanns i närheten också. där åt vi mat - chicken cheese steak - vilket är en baguette med kyckling och ost i. yummie. sen åkte vi till parken där de hade påskäggsletning och barnen letade medan vi tittade på. sen åkte vi till Kohls med Joanne och Joanne köpte ett Casibo (partytält) som hon, pappa och Erik åkte hem med. jag och mamma stannade kvar och provade jeans till henne. hon hittade ett par och Joanne kom sedan tillbaka och hämtade upp mig och mamma vi köpte lite annat oxå. sen på kvällen åkte vi till Nicole (som var med om bilolyckan den 14 februari). de hade ett välkommen hem party där som vi blev inbjudna till. så då fick mor, far och bror träffa fler folk och även Joanne och Beth Anns bror Joe. det var trevligt att se alla igen och introducera mina föräldrar för dem.
söndagen (28 mars) åkte vi till Marie Lauer som är mammas barndomskamrat och som bor i New Jersey. hon bor 1,5 timme från där jag bor. Men först gick vi till kyrkan och sen åkte vi direkt till henne och åt lunch och pratade både amerikanska och svenska. vissa meningar i svenska och vissa i engelska. hennes man kan nämligen inte svenska så när vi pratade med honom blev det amerikanska, men annars blev det svenska. sen åkte vi hem till Mantua igen.
måndagen (29 mars) jobbade jag. vanlig morgon - upp kl 6.30, buss 7.45, ledig 8.20. sen åkte vi till target och jag visade runt dem i den affären som jag spenderar mest tid i av alla i USA. mycket bra affär. sen kom ryan hem 11.30 och vi tittade på tv, spelade wii, med mera. på eftermiddagen åt vi mat hos Joanne och Fran
tisdagen (30 mars) var ryan sjuk så jag fick stanna hemma med honom. seeeeeeg dag. inget kul hände och vi kunde inte åka någonstans heller för att vi kunde inte lämna ryan hemma själv. så vi tittade på tv, spelade wii, kollade på alvin and the chipmunks 2 gånger. efter det ville jag bara ut så vi åkte till target igen på kvällen. mor och far och Eric tyckte det var en bra dag att ta igen jetlagen på.
onsdagen (31 mars) åkte vi till Philadelphia. IKEA först, kollade runt, sen till södra delen av Philly. den historiska delen och där var vi i 3 timmar, sen åkte vi tillbaka till IKEA, åt lunch och köpte lite svenska matgrejer som vi skulle bjuda på. sill i dill och svenska bakbara kanelbullar.
torsdagen (1 april - april fools day) åkte vi till kusten och havet. Ocean City och Atlantic City. och jag fick mitt första och enda aprilskämt av Denise som skrev att det var farligt att vara ute i solen på veckans soligaste dag. jovisst skrev jag tillbaka och trodde inte på henne. hon skrev då tillbaka att det var ett aprilskämt. tok tös :)vi hade det bra på kusten. solen sken, värme, vi gick längs stranden, köpte caramel corn och glass och gick längs strandkanten. mysigt värre. sen åkte vi till Atlantic City och åt mat på Rainforest Café som fanns där. Yummie. jag älskar den resturangen.
fredagen (2 april - good friday) åkte jag, mamma, pappa, bror, Beth Ann, Joanne, Fran, Chris och Pat till New York City. Vi åkte hemifrån kl 7.30 och kom fram ca 10 då vi hade tagit tåg från Hamilton Trainstation i New Jersey till Penn Station i New York. Men hela tiden i New York var ett evigt väntande. bara köande. vi gick till Empire state biulding och fick stå i en massa kö. sen var det kö att åka upp och kö att åka ner. vi gick i trappor de högsta 6 våningarna så vi skippade lite kö där. Sen gick vi till Circle Line Cruise som skulle ta oss på tur runt New York på Hudson River. så vi såg Ground Zero monumentet, Frihetsgudinnan och New York SKyline. men först så var vi ju tvungna att stå i mera kö och vi missade den som gick kl 2 så vi fick ta den som gick kl 4 istället. så medan vi väntade så åkte vi och åt lunch nära Central Park och gick även runt där innan den 2 timmar låååååååååååååååååååånga rundturen. grymt tråkig måste jag tyvärr säga. ( men väldigt bra slummer tur; ) men vi fick se frihetsgudinnan, ground zero och New York skyline, även New Jerseys norra skyline. vi kom inte hem igen förrän ca kl 8 och då beställde vi pizza eftersom vi inte hade ätit någon middag.
lördag (3 april) påskafton, pappa följde med Fran på en husinspektion, mamma chattade med vänner i sverige och Eric körde Wii med ryan, när vi fick reda på att pappa skulle vara borta länge så åkte vi och skulle leta på en glassbar som var så god, men min GPS funkade inte och mitt lokalsinne är inte det bästa utan min kära GPS. det blev ingen glass.
söndag (4 april) så firade vi påsk hos Joanne och Fran. Tillsammans med allihopa.
BethAnn, Mary, Sophia och Ryan
Joanne, Fran, Pat och Chris
Joe, Jennifer, JT och Kara
Pat, Li och Kevin och
aunt Theresia, 82 år och hennes pojkvän George likagammal.
massa folk, massa kort och massa trevliga stunder
måndag (5 april) vanlig jobbardag. men som tur var var inga barn sjuka så vi kunde åka och shoppa lite på min lediga tid på köpcentret i Deptford. sen jobb och vi tog med Ryan och spelade Minigolf. Han älskade det. fick som lägst en 2a vilket är bra gjort för en 4åring.
tisdag (6 april) Marys Födelsedag.
på min lediga tid så åkte vi med Joe till Swedesboro där kungen och kronprinsessan har varit och besökt några år sen. Sen tog Joe med mamma, pappa och bror till Philadelphia och han kunde berätta mer och guida bättre än jag där. medan jag jobbade.
sen kom tjejerna hem som vanligt vid 4pm och mary fick då sin födelsedagspresent av mamma och pappa. En stor uppblåsbar basketboll. riktigt cool.deras lunch blev en riktig cheessteak på Ginos i Philadelphia. Beth Ann kom hem kl 5 så vi kunde äta middag i lugn och ro innan de skulle iväg på Marys fotbollsträning.
onsdag (7 april) åkte vi till Washington DC ensamma. grym värme. 32 grader celcius. men vi såg rätt så mycket. Smithsonian, Washington Monument, White house, World War 2 memorial, m.m. riktigt kul att visa dem USAs huvudstad. men vi verkligen rann av svett när vi var klara. det var sååååååååååååå varmt. mmen vi hade det trevligt ändå.
torsdag (8 april) dagarna tills mamma, pappa och bror skulle åka hem närmade sig. packningen började och det sista inköpen oxå. vi åkte till Amish Market och köpte lite ingredienser till köttfärspaj och köttfärslimpa med potatis. mums!!! alla älskade det och jag ska nog laga det någon mer gång tror jag.
fredag (9 april) hemfärd för allihopa
sorgligt. med det gick bra ändå. först på morgonen efter att barnen hade gått till skolan så tog Beth Ann och Joe med oss till en diner där vi fick frukost och sen åkte vi hem, packade in allt i bilen och kl 11.am åkte vi mot tågstationen i hamilton där vi hoppade på ett tåg mot New Ark airport. sen checkade de in sitt bagage på flygplatsen, åt lunch med mig och sne var det dags att säga hejdå och jag fick gå mot tåget tillbaka till tågstationen i Hamilton och sen åka hem till Mantua igen. kl 6.30 pm var jag hemma igen. och kollade igenom bilder, läste bloggar och förberedde mig inför min 13e månads resa från Sanfransisco till Chicago. Yiha!!!
men nu ska jag plugga lite för om några minuter kommer några kompisar hit och hämtar upp mig för att sedan åka och äta glass och snacka.
najs
ha det bra hemma i sverige!
Kram!
Emma
Fredagen den 26 mars kom de. Fran körde mig till New Ark airport för att hämta upp mor, far och bror. gissa om jag var överlycklig. kunde inte sluta prata och jag var som ett litet barn på julafton. kunde inte sitta still eller sluta prata. men till slut kom de och jag blev sååååååååååå glad att se dem igen (även om min bror har vuxit om mig rejält, älskar honom ändå)
sen åkte vi hem till oss och fick fisk och räkor hos Beth Ann där alla andra var oxå. Joanne med familj och Beth Ann med familj. så det var många att träffa första kvällen. precis som det var för mig första dagen. men de tyckte det var trevligt och de hade inte sån hemskt jet-lag som jag trodde vilket gjorde mig ännu gladare :)
lördagen (27 mars) så tog vi det lugnt, åkte till en bibelaffär i Mullica Hill och sen åkte vi till Amish market som fanns i närheten också. där åt vi mat - chicken cheese steak - vilket är en baguette med kyckling och ost i. yummie. sen åkte vi till parken där de hade påskäggsletning och barnen letade medan vi tittade på. sen åkte vi till Kohls med Joanne och Joanne köpte ett Casibo (partytält) som hon, pappa och Erik åkte hem med. jag och mamma stannade kvar och provade jeans till henne. hon hittade ett par och Joanne kom sedan tillbaka och hämtade upp mig och mamma vi köpte lite annat oxå. sen på kvällen åkte vi till Nicole (som var med om bilolyckan den 14 februari). de hade ett välkommen hem party där som vi blev inbjudna till. så då fick mor, far och bror träffa fler folk och även Joanne och Beth Anns bror Joe. det var trevligt att se alla igen och introducera mina föräldrar för dem.
söndagen (28 mars) åkte vi till Marie Lauer som är mammas barndomskamrat och som bor i New Jersey. hon bor 1,5 timme från där jag bor. Men först gick vi till kyrkan och sen åkte vi direkt till henne och åt lunch och pratade både amerikanska och svenska. vissa meningar i svenska och vissa i engelska. hennes man kan nämligen inte svenska så när vi pratade med honom blev det amerikanska, men annars blev det svenska. sen åkte vi hem till Mantua igen.
måndagen (29 mars) jobbade jag. vanlig morgon - upp kl 6.30, buss 7.45, ledig 8.20. sen åkte vi till target och jag visade runt dem i den affären som jag spenderar mest tid i av alla i USA. mycket bra affär. sen kom ryan hem 11.30 och vi tittade på tv, spelade wii, med mera. på eftermiddagen åt vi mat hos Joanne och Fran
tisdagen (30 mars) var ryan sjuk så jag fick stanna hemma med honom. seeeeeeg dag. inget kul hände och vi kunde inte åka någonstans heller för att vi kunde inte lämna ryan hemma själv. så vi tittade på tv, spelade wii, kollade på alvin and the chipmunks 2 gånger. efter det ville jag bara ut så vi åkte till target igen på kvällen. mor och far och Eric tyckte det var en bra dag att ta igen jetlagen på.
onsdagen (31 mars) åkte vi till Philadelphia. IKEA först, kollade runt, sen till södra delen av Philly. den historiska delen och där var vi i 3 timmar, sen åkte vi tillbaka till IKEA, åt lunch och köpte lite svenska matgrejer som vi skulle bjuda på. sill i dill och svenska bakbara kanelbullar.
torsdagen (1 april - april fools day) åkte vi till kusten och havet. Ocean City och Atlantic City. och jag fick mitt första och enda aprilskämt av Denise som skrev att det var farligt att vara ute i solen på veckans soligaste dag. jovisst skrev jag tillbaka och trodde inte på henne. hon skrev då tillbaka att det var ett aprilskämt. tok tös :)vi hade det bra på kusten. solen sken, värme, vi gick längs stranden, köpte caramel corn och glass och gick längs strandkanten. mysigt värre. sen åkte vi till Atlantic City och åt mat på Rainforest Café som fanns där. Yummie. jag älskar den resturangen.
fredagen (2 april - good friday) åkte jag, mamma, pappa, bror, Beth Ann, Joanne, Fran, Chris och Pat till New York City. Vi åkte hemifrån kl 7.30 och kom fram ca 10 då vi hade tagit tåg från Hamilton Trainstation i New Jersey till Penn Station i New York. Men hela tiden i New York var ett evigt väntande. bara köande. vi gick till Empire state biulding och fick stå i en massa kö. sen var det kö att åka upp och kö att åka ner. vi gick i trappor de högsta 6 våningarna så vi skippade lite kö där. Sen gick vi till Circle Line Cruise som skulle ta oss på tur runt New York på Hudson River. så vi såg Ground Zero monumentet, Frihetsgudinnan och New York SKyline. men först så var vi ju tvungna att stå i mera kö och vi missade den som gick kl 2 så vi fick ta den som gick kl 4 istället. så medan vi väntade så åkte vi och åt lunch nära Central Park och gick även runt där innan den 2 timmar låååååååååååååååååååånga rundturen. grymt tråkig måste jag tyvärr säga. ( men väldigt bra slummer tur; ) men vi fick se frihetsgudinnan, ground zero och New York skyline, även New Jerseys norra skyline. vi kom inte hem igen förrän ca kl 8 och då beställde vi pizza eftersom vi inte hade ätit någon middag.
lördag (3 april) påskafton, pappa följde med Fran på en husinspektion, mamma chattade med vänner i sverige och Eric körde Wii med ryan, när vi fick reda på att pappa skulle vara borta länge så åkte vi och skulle leta på en glassbar som var så god, men min GPS funkade inte och mitt lokalsinne är inte det bästa utan min kära GPS. det blev ingen glass.
söndag (4 april) så firade vi påsk hos Joanne och Fran. Tillsammans med allihopa.
BethAnn, Mary, Sophia och Ryan
Joanne, Fran, Pat och Chris
Joe, Jennifer, JT och Kara
Pat, Li och Kevin och
aunt Theresia, 82 år och hennes pojkvän George likagammal.
massa folk, massa kort och massa trevliga stunder
måndag (5 april) vanlig jobbardag. men som tur var var inga barn sjuka så vi kunde åka och shoppa lite på min lediga tid på köpcentret i Deptford. sen jobb och vi tog med Ryan och spelade Minigolf. Han älskade det. fick som lägst en 2a vilket är bra gjort för en 4åring.
tisdag (6 april) Marys Födelsedag.
på min lediga tid så åkte vi med Joe till Swedesboro där kungen och kronprinsessan har varit och besökt några år sen. Sen tog Joe med mamma, pappa och bror till Philadelphia och han kunde berätta mer och guida bättre än jag där. medan jag jobbade.
sen kom tjejerna hem som vanligt vid 4pm och mary fick då sin födelsedagspresent av mamma och pappa. En stor uppblåsbar basketboll. riktigt cool.deras lunch blev en riktig cheessteak på Ginos i Philadelphia. Beth Ann kom hem kl 5 så vi kunde äta middag i lugn och ro innan de skulle iväg på Marys fotbollsträning.
onsdag (7 april) åkte vi till Washington DC ensamma. grym värme. 32 grader celcius. men vi såg rätt så mycket. Smithsonian, Washington Monument, White house, World War 2 memorial, m.m. riktigt kul att visa dem USAs huvudstad. men vi verkligen rann av svett när vi var klara. det var sååååååååååååå varmt. mmen vi hade det trevligt ändå.
torsdag (8 april) dagarna tills mamma, pappa och bror skulle åka hem närmade sig. packningen började och det sista inköpen oxå. vi åkte till Amish Market och köpte lite ingredienser till köttfärspaj och köttfärslimpa med potatis. mums!!! alla älskade det och jag ska nog laga det någon mer gång tror jag.
fredag (9 april) hemfärd för allihopa
sorgligt. med det gick bra ändå. först på morgonen efter att barnen hade gått till skolan så tog Beth Ann och Joe med oss till en diner där vi fick frukost och sen åkte vi hem, packade in allt i bilen och kl 11.am åkte vi mot tågstationen i hamilton där vi hoppade på ett tåg mot New Ark airport. sen checkade de in sitt bagage på flygplatsen, åt lunch med mig och sne var det dags att säga hejdå och jag fick gå mot tåget tillbaka till tågstationen i Hamilton och sen åka hem till Mantua igen. kl 6.30 pm var jag hemma igen. och kollade igenom bilder, läste bloggar och förberedde mig inför min 13e månads resa från Sanfransisco till Chicago. Yiha!!!
men nu ska jag plugga lite för om några minuter kommer några kompisar hit och hämtar upp mig för att sedan åka och äta glass och snacka.
najs
ha det bra hemma i sverige!
Kram!
Emma
