vikt
Nu kommer ett inlägg om vikt och då är det inte om att gå ner i vikt (som alla andra har problem med) utan jag har problemet att jag istället behöver lägga på mig lite fett. Ja ni hörde rätt. Jag behöver nog gå upp ett par kilo. Varför? Jo, för att mina höftben sticker ut och hela tiden slår jag i dem i dörrhandtag, bord, m.m. och det gör så grymt ont eftersom det slår direkt på höftbenet utan fett och muskler mellan (man nu har sådan i höften). Känns lite konstigt att jag sitter här i USA och skriver om att jag vill gå upp i vikt. Men sanningen är den att jag har faktiskt inte gått upp så väldigt mycket i vikt som jag ändå troligen skulle behöva. Nya matvanor skulle behövas oxå och kanske är det mitt problem som jag behöver ta tag i. Hitta nya och bättre matvanor - fast att jag inte är hungrig förrän på eftermiddagen vid 5-6 tiden och vid lunchtid (ca 12.00) så är jag inte hungrig alls och måste tvinga ner mat som var rester från gårdagen. Sen undertiden mellan så småäter jag lite då och då fast att det inte riktigt hjälper det heller. Jag kan med andra ord säga igen att jag har fått dåliga matvanor igen.
Inte inte INTE bra alls.
Fast att förutom att jag är "skinny" och smal så mår jag förövrigt väldigt bra. Energi nivån är det inget problem med och min vilja till att arbeta de sista 3 månaderna nu börjar bli bättre och bättre (kanske för att jag börjar räkna ner med glädje och sorg). Så kanske även min måltidsvilja kan bli bättre oxå när jag vet att jag snart ska komma hem till de "svenska" sättet att leva och de "svenska" måltiderna - ordentlig frukost, ordentlig lunch, ordentlig middag och sen lite fika emellanåt. Underskatta inte det svenska sättet att leva och underskatta inte skolmaten för sjutton gubbar. Fatta istället vad bra ni ungdomar har det som går i skolan och får ett ordentligt mål mat varje dag tillsammans med sallad och dricka utan att behöva släpa på det i ryggsäcken under hela skoldagen och sen ha en ljummen mat i skolan. När de istället här i USA får ta med sig sin egen lunch till skolan som innebär macka, fruktjuice och lite godis eller betala ca2-3 dollar för mat varje dag som inte är den bästa. Inget att rekommendera.
Visst hade jag kanske en förhoppning på att jag skulle må bättre när jag kom hit till USA och kanske inte känna mig såhär med min vikt när jag är i ett land där många är stora och de flesta au pairer och andra som lever här går mer upp i vikt än ner i vikt. Medans det hemma i Sverige är nästan tvärtom och fler går ner i vikt till farlig nivå än går upp i vikt. Vilket är att föredra? Inget av dem förstås men det är tyvärr den verkligheten vi lever i. Vad kan man då göra för att försöka få bättre livsvillkor? Ingen anning, kanske börja leva för sig själv och veta vad man ska äta och inte ska äta. I mitt fall äter jag kanske lite för mycket frukt (när det väl finns här) och skulle kunna äta mer kött och pasta/potatismos/ris (potatis skulle jag vilja skriva här men det äter vi inte ofta, fast det ska det nog bli ändring på förr eller senare och då tror jag mer på senare :P ).
De flesta au pairer som jag har kontakt med har gått med i gym och tar träningspass flera gånger i veckan, kommer jag behöva det? Öh, nej. För så illa kommer det inte bli med vikt för mig. Om jag skulle ta träningspass så skulle det vara för att få min kropp att fungera bättre och bli starkare (speciellt min rygg), men då ska jag först i så fall börja äta bättre och få ett mycket bättre matintag än vad jag har just nu. Det är en sak som är säker i alla fall.
Visst har alla sina problem med sin egen kropp och sina ideal (eller har haft i alla fall), men jag har just nu i alla fall kommit fram till vad mina brister och svagheter är, samt mina styrkor. Även om man läser mycket om att gå ner i vikt och så, så har jag inte hört många säga det och diskuttera sådant med mig. Kanske för att jag inte har eller kommer att ha dem problemen och för att jag är ändå så smal som jag är och inte behöver förlora eller gå ner i vikt, snarare motsatsen.
Detta är mina tankar om vikt och mitt dilemma här i USA (ett av dem i alla fall). Jag hoppas att det har väkt en tankeställare till er hemma i Sverige att tänka igenom hur du själv är som person och om du verkligen behöver förlora de extra kilona för att du känner dig "fet" fast att det inte är mycket fett som du har på kroppen (även fast att jag inte vill använda ordet "fet" så är det det bästa som jag kan komma på i detta sammanhang). Även fast att jag inte kan ställa mig in situationen där man är väldigt stor eftersom jag alltid har varit smal (eller så länge jag kan minnas i alla fall), så försök ändå att hitta en egen väg där du känner dig inte för stor och inte för smal. För tro mig - du vill inte vara för smal. De extra kilona kan faktiskt vara bra i vissa sammanhang, bara de inte är för många kilo då du bär på allt förmycket extravikt och kroppen säger starkt ifrån.
Nu är det dags för mig att ta tag i mitt eget matintag och frukost står näst på listan. Så dags för det.
Kram!
Emma
Inte inte INTE bra alls.
Fast att förutom att jag är "skinny" och smal så mår jag förövrigt väldigt bra. Energi nivån är det inget problem med och min vilja till att arbeta de sista 3 månaderna nu börjar bli bättre och bättre (kanske för att jag börjar räkna ner med glädje och sorg). Så kanske även min måltidsvilja kan bli bättre oxå när jag vet att jag snart ska komma hem till de "svenska" sättet att leva och de "svenska" måltiderna - ordentlig frukost, ordentlig lunch, ordentlig middag och sen lite fika emellanåt. Underskatta inte det svenska sättet att leva och underskatta inte skolmaten för sjutton gubbar. Fatta istället vad bra ni ungdomar har det som går i skolan och får ett ordentligt mål mat varje dag tillsammans med sallad och dricka utan att behöva släpa på det i ryggsäcken under hela skoldagen och sen ha en ljummen mat i skolan. När de istället här i USA får ta med sig sin egen lunch till skolan som innebär macka, fruktjuice och lite godis eller betala ca2-3 dollar för mat varje dag som inte är den bästa. Inget att rekommendera.
Visst hade jag kanske en förhoppning på att jag skulle må bättre när jag kom hit till USA och kanske inte känna mig såhär med min vikt när jag är i ett land där många är stora och de flesta au pairer och andra som lever här går mer upp i vikt än ner i vikt. Medans det hemma i Sverige är nästan tvärtom och fler går ner i vikt till farlig nivå än går upp i vikt. Vilket är att föredra? Inget av dem förstås men det är tyvärr den verkligheten vi lever i. Vad kan man då göra för att försöka få bättre livsvillkor? Ingen anning, kanske börja leva för sig själv och veta vad man ska äta och inte ska äta. I mitt fall äter jag kanske lite för mycket frukt (när det väl finns här) och skulle kunna äta mer kött och pasta/potatismos/ris (potatis skulle jag vilja skriva här men det äter vi inte ofta, fast det ska det nog bli ändring på förr eller senare och då tror jag mer på senare :P ).
De flesta au pairer som jag har kontakt med har gått med i gym och tar träningspass flera gånger i veckan, kommer jag behöva det? Öh, nej. För så illa kommer det inte bli med vikt för mig. Om jag skulle ta träningspass så skulle det vara för att få min kropp att fungera bättre och bli starkare (speciellt min rygg), men då ska jag först i så fall börja äta bättre och få ett mycket bättre matintag än vad jag har just nu. Det är en sak som är säker i alla fall.
Visst har alla sina problem med sin egen kropp och sina ideal (eller har haft i alla fall), men jag har just nu i alla fall kommit fram till vad mina brister och svagheter är, samt mina styrkor. Även om man läser mycket om att gå ner i vikt och så, så har jag inte hört många säga det och diskuttera sådant med mig. Kanske för att jag inte har eller kommer att ha dem problemen och för att jag är ändå så smal som jag är och inte behöver förlora eller gå ner i vikt, snarare motsatsen.
Detta är mina tankar om vikt och mitt dilemma här i USA (ett av dem i alla fall). Jag hoppas att det har väkt en tankeställare till er hemma i Sverige att tänka igenom hur du själv är som person och om du verkligen behöver förlora de extra kilona för att du känner dig "fet" fast att det inte är mycket fett som du har på kroppen (även fast att jag inte vill använda ordet "fet" så är det det bästa som jag kan komma på i detta sammanhang). Även fast att jag inte kan ställa mig in situationen där man är väldigt stor eftersom jag alltid har varit smal (eller så länge jag kan minnas i alla fall), så försök ändå att hitta en egen väg där du känner dig inte för stor och inte för smal. För tro mig - du vill inte vara för smal. De extra kilona kan faktiskt vara bra i vissa sammanhang, bara de inte är för många kilo då du bär på allt förmycket extravikt och kroppen säger starkt ifrån.
Nu är det dags för mig att ta tag i mitt eget matintag och frukost står näst på listan. Så dags för det.
Kram!
Emma
Kommentarer
Trackback
